Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.
Känslan av att ta tag i en bok på 633 sidor och veta att det ska bli ett rent nöje att läsa som är fantastisk. Och så är det med Eld. Det samhälle som Strandberg och Elfgren har skapat runt de utvalda drar in en och man kommer inte ut förrän författarna väljer att släppa ut en.
Jag hoppas att den avslutande delen kommer SNART!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar