Doris Lessings långa kärleksfulla förhållande till katter började redan när hon som liten blev bekant med de skygga, halvvilda varelser som strök omkring på farmen i Afrika, där hon tillbringade sin barndom. Fascinationen inför dessa vackra, självständiga varelser bara växte med åren, och många är de katter som hon har delat hem och liv med. Kärleksfullt men osentimentalt och skarpögt har hon iakttagit dem i samspel med varandra och med människor, och som skildrare av katter och deras väsen är hon oöverträffad.
Så har man läst en nobelpristagare! En nobelpristagare med samma kärlek här i livet som jag - katter. Jag gillar alla historierna i boken och jag kan verkligen se framför mig hur alla katterna har uppfört sig. Man känner igen sig som kattägare, kan jag säga. Tänker läsa en bok till av Lessing och se om den är lika bra, och valet föll på Det femte barnet. Förhoppningsvis blir det nu under julledigheten som jag hinner med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar