David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för skymning och natt plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett mörkt hörn och bevakar honom, någon som drar närmare när rädslan blir som värst. Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad. Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in ...Denna boken var ju inte direkt någon höjdare att läsa för någon som är mörkrädd (dvs jag). Men jag gillar storyn och idén bakom. Jag faller direkt för Trassel som verkar vara världens mysigaste katt. Men jag gillar inte slutet... Och det drar ner betyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar