För Anna-Lena är det lika naturligt att ha katt som att ha lakan i sängen. Den första hette Otto - han var tigerrandig och lite elak. Den senaste familjemedlemmen är en liten grå en vid namn Bosse.
Staffan mötte sin katt sent i livet - samtidigt som han efter 27 år träffade sin ungdomskärlek Marianne igen: Mjau var hennes katt.
I tjugofem kapitel turas de två livskloka, originella humoristiska kattälskarna om att berätta. Staffan skriver mest om sin egen katt Mjau, som väcker honom med en diskret puss, tassar över tangenterna när han skriver och har blivit hans bästa vän. Anna-Lena berättar om Kleopatra, Pilsner, Oscar och allt vad de heter - katter som hon älskat, fruktat, sörjt, saknat - och som fått henne att själv vilja bli katt i sitt nästa liv.
Anna-Lena Brundin är sångerska, ståuppartist och författare. Staffan Heimerson är utrikeskorrespondent, radioman och kåsör. En god katt förlänger livet är illustrerad med foton av Katrin Jakobsen. Hennes katt heter Findus.
Alla som har eller har haft katt kommer att le igenkännande när de läser denna boken. Jag fick den av mina föräldrar 1999 och jag vet inte hur många gånger jag läst den sedan dess. Igår slukade jag boken och skrattade så att Magnus tittade konstigt på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar