De flesta människor har massutrotats av Mästaren, en uråldrig vampyr utrustad med fruktansvärda krafter. De människor som finns kvar är totalt undergivna och internerade i läger. Människorna är uppdelade i två grupper: de som föder upp fler människor och de som fungerar som föda åt Mästarens vampyrarmé. Människornas öde ligger i händerna på en brokig skara frihetskämpar Doktor Eph Goodweather, före detta chef för Smittskyddsinstitutet, Doktor Nora Martinez, kollega med Eph och skicklig på att döda vampyrer, Vasiliy Fet, den färgstarke ryske råttutrotaren och Mr. Quinlan, Mästarens avkomma som är ute efter hämnd. Deras jobb är att hitta Ephs son, Zack, och rädda världen från undergång.
Mitt i allt detta visar det sig att det troligen finns en förrädare ibland dem. Endast en man kan få Mästaren på fall, men är han rätt person att bära världens öde på sina axlar? Och vem av dem ska göra den ultimata uppoffringen och samtidigt rädda de andra?
Äntligen har jag avslutat den tredje delen av Del Toros vampyrserie. Jag är glad att jag stod ut även om jag ville ge upp flera gånger. Handlingen är bra, men språket flyter inte. Man kommer ingenstans i boken. 400 sidor tog mig sex dagar att tugga igenom (brukar ta tre-fyra). I denna boken är det inga graciösa vampyrer som glittrar i solen eller har kärlekshistorier till höger och vänster. Det är skitigt, smutsigt, elakt. Man slåss för sin överlevnad och vampyrerna skonar dig inte. Del Toro har dragit vampyrerna lite väl långt åt andra hållet. Här har dom inga känslor och ingen egen vilja, alla styrs av Mästaren. Vampyrerna har inga huggtänder utan nåt annat, dom har en slör och är helt androgyna. Det enda som visar på att de en gång varit mänskliga är att de jagar sin Älskande - för att göra även denna till vampyr.
Jag kommer aldrig att läsa om detta mastodontverk - men jag är glad att jag läst det!
