Ett moln drog förbi på himlen. Michael kände kalla kårar efter ryggen
när han tittade upp mot statyn på taket. Den hade ett skräckinjagande
ansikte och klorna som stack fram under de stora fladdermusvingarna var
fruktansvärda. Stenfiguren satt och blickade hånfullt ner mot alla som
gick in i huset, beredd att flyga ner från taket och sätta klorna i
någon.
Sara och Michael avskydde sitt nya hem. Och huset såg verkligen
spöklikt ut med brant sluttande gavlar och spetsigt torn. Men otäckast
av allt var ändå den hemska stenfiguren.
När den en dag ramlar ner från taket förstår Michael hur hemsk den
är. Den inte bara ser vidrig ut – den utstrålar ren och skär ondska.
Ytterligare en av böckerna jag lånat av Johanna. Fattar fortfarande inte hur jag kunde missa dessa när jag var ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar