Marianne Jidhoff, 55, är åklagarsekreterare och nybliven änka. Hennes make Hans Larson, riksåklagare, var vid sin död en hyllad man. Men han var inte lika trogen sin hustru som han var trogen rättvisan. Efter Hans död blir Marianne övertalad att återvända till åklagarmyndigheten. Man har problem med läckor och man behöver någon man kan lita på. När en finansman blir brutalt mördad utanför sin våning på Östermalm får Marianne, tillsammans med den luttrade och erfarna kriminalkommissarien Torsten Ehn, ta sig an fallet. Brottet visar sig ha kopplingar till en märklig och sluten verksamhet som drivs i det tysta. En verksamhet dit bara de som är beredda att betala dyrt för sig har tillträde och får leva ut sina allra hemligaste fantasier.
Denna boken har stått i min bokhylla hur länge som helst utan at jag känt något sug efter att läsa den. Men efter att ha hört flera människor prata om den så tänkte jag att jag skulle ge den en chans. Och jag tyckte den var riktigt bra, så bra att jag var tvungen att beställa del två.
Emily Benedictus kom till Mullaby, North Carolina, i hopp om att lösa åtminstone en del av de gåtor kring hennes mors uppväxt. Men det ögonblick Emily går in i huset där hennes mor växte upp och möter morfar som hon aldrig visste att hon hade, inser hon att mysterier inte löses i Mullaby, de är ett sätt att leva. Här finns rum där tapeten förändras för att passa ditt humör. Oförklarliga ljus hoppar över gården vid midnatt. Och en granne, Julia Winterson, bakar hopp i form av kakor, för att tillfredsställa stadens sweet tooth - men också i hopp om att återuppväcka en kärlek hon fruktar kan gå förlorad för alltid. Kan en hummingbird kaka verkligen föra tillbaka en förlorad kärlek? Finns det verkligen ett spöke som dansar i Emilys trädgård? Svaren är aldrig vad du förväntar dig. Men i denna stad som är älskvärt missanpassad, passar det oväntade rätt in.
Jag älskar Addison Allens böcker och hennes blandning av kärlek och magi. Ser fram emot att få läsa de andra böckerna av henne.
År
1802 står Metta Fock Ridderbielke inför rätta misstänkt för mord på sin
man och två av sina barn. Mot sitt nekande döms hon att sitta på
Carlstens fästning. Isolerad på den karga ön ska hon stanna, tills hon
erkänner eller går under vilket som kommer först. Utan möjlighet till
kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon
brodera. Ord för ord tar en förtvivlad nådeansökan form.
2011
hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges
societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet.
Men portarna har hela tiden varit stängda och bevakade, ingen kan ha
tagit sig in eller ut. Finns mördaren någonstans bland de 94 gästerna?
Kriminalinspektör Karin Adler kallas till platsen och pusslandet kan
börja.
Boken
utspelar sig betydligt mer på 1800-talet än i nutid och jag gillar det,
men lite mer nutid hade jag velat ha. Men mycket läsvärd och
underhållande!
En ung kvinna stiger i land i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; arbetare på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 250 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.
I denna boken låg en stor del av focus på dåtid. Jag brukar inte gilla historiska romaner men Rosman skriver riktigt bra och lätt och man läser fort, för man vill veta hur det hela hänger ihop. En del oväntade vändningar och en del aha! upplevelser bjöd boken på.
I författarens andra bok står en liten
pojke i centrum. Hans anhöriga har vänt honom ryggen, och än värre
hållit honom inlåst. Ann Rosmans berättelse handlar om familjeband och
samhällssyn och letar sig ända tillbaka till de bohuslänska
häxprocesserna.
En sensommardag nära Carlstens fästning i
Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en
kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla
Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson i sin trädgård sitt livs
chock när hon får syn på huvudet, högst upp på en spaljé med rosor och
luktärter.
När Karin Adler vid Göteborgspolisen blir informerad
av kollegan Robert njuter hon av sin sista semesterdag. Hon har
separerat från sambon Göran och bor nu ombord på sin båt i Marstrand.
Kvinnan
vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare som
ägnat sig åt rollspel vid den avsides belägna Sankt Eriks park på
Marstrandsön. Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande
gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast
att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.
Karin
och kollegorna Folke och Robban befarar nu att det kan finnas fler
offer, och ganska snart får de via polisen i Trollhättan upplysningar om
ännu ett makabert fynd. En kvinnokropp utan huvud, styckad. I närheten
av en grupp medeltidslajvare. DNA-prover visar dessutom att de båda
kvinnorna med all sannolikhet är systrar ...
Denna boken var riktigt bra. Jag gillar att Rosman skriver deckare utan att grotta ner sig i alla äckliga detaljer om liken. Det lilla man får reda på räcker mer än väl. Denna boken handlade mycket om häxor och häxrättegångarna man höll på Marstrand - och det tycker jag är väldigt intressant.
Det var som om murbruket inte längre orkade
bära den tunga hemlighet som stenhuset så länge bevarat. Innanför
väggen fanns ytterligare ett rum som en gång hade tillhört fyrmästarens
familj. I dunklet därinne låg en människokropp. Ansiktet var vänt mot
dem som om de varit väntade.
På den lilla ön Hamneskär utanför
Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning den nya
turist- och konferensanläggningen. Bostäderna för den tidigare
fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren
Pater Noster från 1868 ska återbördas till sin ursprungliga plats. Det
är april och invigningen närmar sig.
Två polska murare håller på
att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får
en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i
utrymmet bakom vilar kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men
har av allt att döma legat där länge.
Karin Adler, vid
kriminalpolisen i Göteborg, får hand om utredningen. Till en början har
man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna
personer och en vigselring. Det blir inte heller bättre av att Karins
förhållande med sambon Göran är på upphällningen och att relationen till
den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Allt medan
mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han
blivit inmurad?
Detta var en underhållande och lättläst deckare. Den utspelar sig i Göteborgs skärgård (som jag personligen tycker är mycket finare än Stockholms) och Rosmans beskrivningar får en att vilja åka dit NU!
