"Hur kan jag vara änka? Änkor är gamla kvinnor med hornbågade glasögon och koftor som luktar malkulor". Sophie Stanton är 36 år gammal och kan inte förstå hur det här kunnat drabba henne. Själv tycker hon att hon knappt hunnit vänja sig vid att vara gift.Efter makens död faller Sophies tillvaro samman. Hon förlorar kontrollen över sitt liv, och är inte den stilfulla Jackie Kennedy-änka hon så gärna vill vara. Sophie är mer av Jack Daniels-typen, hon tröstar sig själv med glass till frukost och går till jobbet i pyjamas och morgontofflor. Efter att ha förlorat såväl sitt midjemått som sitt jobb flyttar hon till landsbygden i Oregon, där hon lär sig leva igen genom sin vänskap med en trettonårig punkartjej.
Denna boken är inte så jobbig som man förväntar sig att en bok om sorg ska vara. Jag förstår mig inte heller riktigt på hennes sätt att sörja, för jag känner att jag som person hade tagit det på ett helt annat sätt. Mer som hennes svärmor tar det... Men den är väl värd att läsa, men den kunde varit 100 sidor kortare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar