På slaget tolv++++

Phoebe MacNamara är ensamstående mamma och dessutom den främsta gisslanförhandlaren hos polisen i Savannah och hennes skicklighet beror på personliga erfarenheter. När hon var tolv år hölls hela hennes familj som gisslan och terroriserades i timmar. Från den dagen visste hon vad hon skulle välja för yrke. Men en så kompetent kvinna är inte alltid populär bland manliga kolleger och hon får vara på sin vakt. Denna försiktighet gör också att hon håller uppvaktande män på armlängds avstånd. Men Duncan Swift är annorlunda, han ger inte upp.
En dag råkar Phoebe ut för ett brutalt överfall - i polishuset - och kort därefter börjar hon få hotfulla meddelanden på tröskeln till sitt hem. Och hon hör ibland någon vissla ledmotivet ur den gamla Grace Kelly-filmen High Noon. Vad betyder det? Finns det något samband? Är det en av hennes kolleger? Med Duncan som stöd tar hon upp jakten på den anonyme plågoanden, och det är bråttom...


Nora Roberts skriver ju som bekant väldigt olika böcker. En del är rena käörlekshistorierna, en del handlar om keltisk mytologi och så deckarvarianterna - som denna tillhör. Givetvis finns det en kärlekshistoria med, men fokus ligger på ändå på jakten efter mannen som slår ner henne, spränger folk i luften och som tar gisslan...

Jättespännande bladvändare, men som vanligt tycker jag att boken slutar lite väl abrupt. Jag vill veta vad som händer sen...