Livstid av Dean Koontz handlar om Jimmy Tock som kommer till världen samma kväll som hans farfar lämnar den. Medan en våldsam storm rasar, tillbringar hans far Rudy långa timmar i korridorerna mellan förlossningsavdelningens väntrum och sin döende fars sjukbädd. Det är en underlig vaka som blir än underligare när Josef Tock plötsligt sätter sig käpprakt upp och talar sammanhängande för första och sista gången efter sin stroke.
Det han säger innan han dör är att hans sonsons liv kommer att innehålla fem fruktansvärda dagar, fem datum med hemska händelser som Jimmy behöver förbereda sig på. Det första ska ske under hans tjugonde år och det sista det år han fyller trettio.
Rudy avfärdar sin fars sista ord som en döende mans förvirrade prat. Men när han upptäcker att fadern också förutsåg sin sonsons födelse på minuten, hans exakta längd och vikt, och det faktum att Jimmy skulle födas med syndaktyli den oförklarade missbildning där två eller flera fingrar eller tår är sammanvuxna på sin vänstra fot, får den gamle mannens förutsägelser en obehaglig innebörd.
Dean Koontz är husguden hemma och kan nästan inte skriva en dålig bok enligt min mening (vissa har han lyckats med dock, Mr Murder är ett lysande exempel). Livstid är en riktigt bra bok, precis i min smak. Jag gillar att Koontz lyckas väva in en kärlekshistoria i rysaren. Lite konfunderad över den svenska titlen eftersom den engelska är Life Expectancy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar